En del av Dingtuna socken med flera gårdar kallas Vångsta By. Där var det uppdelat sedan slutet av 1600-talet i två Rusthåll. Det norra med två gårdar och det södra med fem gårdar.
Det norra rusthållet innehöll en stor och en liten gård. Omkring år 1830 inköptes båda gårdarna till samma ägare, där denne då hade nästan hela norra delen av Vångsta som gränsade till Lillhärad och Skerike socknar. Denna norra gård kom att benämnas Vångsta Herrgård
Detta har också beskrivits i Paul Larssons skrift, ”Syn å Vångsta”. Han ger där en beskrivning om vad som skedde med Vångsta Herrgård fram till omkring år 1900.
Södra Rusthållets gårdar låg tillsammans tre stycken något söder om Herrgården vid bäcken, med hus på båda sidor om bäcken.
Norra gårdens uthus låg mitt emellan Herrgårdens huvudbyggnad och husen vid södra Rusthållet. Alla dessa gårdar benämndes då Vångsta By. Herrgårdens uthus låg i en fin fyrkant, vilket tyder på att dessa troligen blivit byggda samtidigt.
. Till norra gården hör också en Skvaltkvarn, vilken troligen blivit byggd omkring år 1780. Men den ligger förstås i bäcken vid södra gårdarna. Det torde väl finnas några handlingar om denna kvarn, när och hur den byggdes samt överenskommelser hur den fick användas. Troligen var det Lagman Lagerhielm som byggde den eller hade kanhända Södra Rusthållet byggt kvarnen, som sedan inköptes av Lagerhielm.
Här har nämnts ett namn förenligt med norra gården men när man ser litet längre tillbaka i tiden, finner man på denna gård flera personer som gav sin prägel på Dingtuna socken och Vångsta i synnerhet. Där finner man år 1719 en Fändrik Törnberg, som med sin släkt, änka och arvingar var bosatta ända fram till 1780-talet när Lagerhielm släkten köpte gården. Man finner ofta Törnberg och hans måg Törnros i sockenstämmoprotokoll och andra skrifter. Man kan tala om auktoriteter en längre tid på denna gård. Av Vångstas Bönder var det ganska lätt att reda ut var de voro bosatta kanske någon svårighet i vilken av rusthållets södra gårdar de bodde. Stora och Lilla Hagby var också små gårdar till Södra Rusthållet men låg en bit från byn.
Med torpen och torparna är det värre. Att få någon riktig reda där är nästan omöjligt. I Husförhörslängderna har det ibland angivits torpets namn, ibland inte. Samma är förhållandet med namngivningen. Det försvinner torpnamn och kommer nya istället. Var alla legat är absolut inte klarlagt. Till detta kommer Soldattorpen och soldatens avskedsstuga, samt många backstugor.
För norra Rusthållet har tydligen det Soldattorp där tjänstgörande varit bosatt, vid något tillfälle bytt boställe.
Gårdarna Stora och Lilla Hagby har omkring år 1800 inköpts till en gård i byn, varefter det blivit torpare där.
Om vi går tillbaka till 1700-talets början hette torpen Dunderbo – Jacksbo – Lisselbo – Torsta – Båtsmanstorp – Långtega – Slaktartorp – Skomakartorp – Jakobsbo – Tyristorp. Något längre fram i tiden talas det också om Markustorp – Kiärret och Sparrtorp.
Omkring år 1800 försvinner torpet Kiärret, det kallas några år för Backstuga. Torpet Torsta försvinner tydligen år 1805. Skräddaren och Skräddartorpet försvinner år 1788. Tyristorp försvinner år 1801 Markustorp blir tydligen obebott år 1852 när torparen flyttar. Dunderbo försvinner år 1876
Däremot dyker torpet Nybygget upp i början av 1800-talet. Sparrtorpet ändrar namn till Johanneslund.